KENOZOIKUM / Tomrummet … I livets vagga jag är ensam men inte endast men ensam… barnets skri ut i vintermörkretfår massor att stumnai sakrala mässori kokande dopvattenstålsätts barnettill ett liv som ska handlaom att härda ut medan skaror av enögda maler...
"001." en avverkad dagtidsmaskinerna tystnarsömmar sys samman 002. med rost i min röstoch tvivlet håller min handoktoberfrost, trots "003." och som höstlövenfaller jag in i mig självslumpen faller ut 004. står nöjd med mitt köpföreställningar...
om du vill om du villgräv dig genom jordenom du villdjupdyk ner till bottenlite tilltill väldiga världshavdär blåsfiskar slungar dig tillbaka –ut i mörka rymder som du villstirra du på gräsetom du tror att det blir grönare då svävar du i ovisshet om du villfånga in...
I MITT RUM i mitt rumfryser eldflugorna fastnari taket av kakellockande sockerfallande fruktfraktioner av fruktanett klister av tankarenvisa eldflugorväggarna faller– från mörka markiserfattar istappar eld Ditt väldiga väsenDin flackande blickDu är däruteDu går under...
1.000.000. där lögnen skiner igenomdär vill ingen varaingen skärskådar stjärnornade lever sitt eget liv där vassa saxar kastastycks ingen förvarnasom de skarpaste hjärnornasvållande till annans liv miljoner menlösamen ingen är meningslös allt som existerar...
