ISTID
1Det skrivna ordet
blir mitt vapen
förblir min sfär
mot intrycken
3Det darriga raderna
är mitt försvar
ett immunsystem
mot samtiden
5(strider i guds namn
i realtid
olja fattar eld
i tidvatten
vi sörjer spilld mjölk
i saltvatten
hoppar i en uppvärmd pool
i istid)
2förgrena er
men ni kan inte
bryta er igenom
det uttrycket
4en area att försvara
i tsunamin
en hägring att förvägras
i monsunregn
6Det skrivna kapitlet
blir mitt enda
Barn att beskydda
En hednisk Bibel
att tro på
7en inledning att skildra
en av Anledningarna
att andas
MÅNSKUGGOR
1När jag vandrar här
låter jag
framtidens vingslag
svepa förbi min fragilitet
med en melankoli stor nog
att dräpa självgodhet
3När jag vandrar här
passerar jag
den enda vägen
för evigt varar ändå inget
2försakar allt jag har
ta inte det ifrån mig
4I en tid av rannsakan
lär man sig empiriskt
5tålamodet odlas
när jag vandrar här
6sjöarna och öknen
skyskrapor och bungalows
dygden rör sig stilla
i förgänglighet
7Den infraröda radarn
apostlarnas brevduvor
vår jordlott i rymden
– tillfälligt
8vi kan försäkra oss i det
som står i vår makt
allt annat kan vi lämna
åt ödet
REQUIEM
2Där våldtäkt är
ett Vårtecken
höstrusket en Rainman
med taxameter
1har ni sett!
Regnbågen
från första parkett
men det var då det
och en dröm är en dröm
som har bitit sig blodig
av att ha det på tungan
6lova dyrt och heligt
eller låt bli.
3I en stad som har
sett sig i spegeln
från den ljusa sidan
4har jag genom åren
vänt blad
till skuggsidan
5en last att aldrig
vara anspråkslös
man viger sig med gift
ögon hänger tunga